Soffpotatis?

Jag har intagit världens skönaste sittställning i soffan och planerar att bosätta mig här för resten av mitt liv. Min rygg värker något kolossalt för tillfället (spänningsvärk samt resultatet av ett betungande arbete inom vården) och att få luta sig mot soffkuddarna känns befriande för min sköra rygg. Ja, jag är stereotypen för gammal tant, jag vet.

För att tala om annat...

Det har varit mycket Twilight-snack det sista. Förlåt. Jag är en Twilight-missbrukare för tillfället så det är det enda som florerar i mina tankar. Förlåt igen. Nu ska jag byta samtalsämne.

En annan nära vän kom och hälsade på idag. Hon reagerade annorlunda på chokladen än Em, men det kanske beror på att hon är gravid. Jag har ju tyvärr ingen ursäkt, förutom att det är gott. Träning imorrn kanske?

Twilight-smitta?

Finns det någon sådan? För i så fall tror jag att den har drabbat mig. Jag är helt uppåt vägarna bananas - vet ni att jag åkte till ett Ica Maxi idag och spontanköpte Twilight-filmen, för nypris. Jag som är student. Det är bra att särbon kommer imorgon så han kan hålla mig någolunda i schack. Den här smittan, besattheten, febern, kalla den vad ni vill, är inte hälsosam, allra minst för min plånbok.

Bella's Lullaby

Vi behöver ju inte nämna något om min tillfälliga besatthet, men den här låten är ju bara för vacker, för trollbindande för att vara sann.


Yiruma - River flows in you

Men... chokladen?

Min bästa vän var här tidigare idag och hälsade på mig. Vi pratade, fikade och bytte julklappar. Men hon tackade nej när jag bjöd på choklad. Helt omtumlad och alldeles chockad ställde jag ned asken. Vem tackar nej till choklad liksom? Men visst... hon känner mig väl... jag fick henne till att äta chokladbollar dagligen på universitetet, jag är tydligen en väldigt dålig influens. Hon vill inte bli nedragen i choklad-träsket utav mig. Och förvisso behöver inte alla äta choklad dagligen bara för att jag gör det (Förstår ni nu varför mitt behov av träningskort var så angeläget?). Men jag beundrar hennes motståndskraft.

By the way, jag saknar dig, Em! Vi borde ses oftare.

Okontaktbar (Var vänlig, Stör Ej!)

Jag har inslukats i den magiska Twilight sagans-värld och är försvunnen i tid och rum.
Att kontakta mig nu kan vara förödande (för er, inte för mig) - allt mitt engagemang, min koncentration och mitt hjärta är såtillvida hos detta vackra kärlekspar - vilket innebär att jag med tom blick kommer stirra på vederbörande med tankarna åt helt annat håll. Ja, jag har blivit "biten" (Haha! Jag är ju riktigt kul ibland!) av denna bokserie och ja, jag erkänner mig totalt, men stolt, besegrad. Vad gör väl det, nu när jag är ledig och har all tid i världen (tills på måndag, vill säga).

Jag känner mig som en pubertal tonåring igen - mitt måste-ha-begär har tydligen legat och slumrat i sisådär tio år och nu helt plötsligt vaknat till liv. Jag måste ha alla böckerna i denna gudomliga serie och jag måste ha, och se, alla filmerna. Stackars särbo, det kommer nog inte bli lätt att leva med mig framöver, är jag rädd.

Gott nytt årtionde!

Hoppas ert nyårsfirande var roligt och trivsamt, för det var sannerligen mitt. Såsom jag skrattade hela kvällen har jag troligtvis inte gjort på många år! Särbon och jag var hos vänner på fest; det åts, det dracks och det skrattades. Härlig stämning och härliga människor! Det var en fin avslutning på det gågna året.

I fredags blev min hemtenta färdigskriven så det har varit en riktig slapphelg för särbon och mig. Igår vandrade vi åter en gång på Marieberg (utan haltande) och jag provade tonvis med kläder men kom ändå hem tomhämt. Vad gick egentligen snett?

Dagens planer är ännu inte färdisgställda. Den som lever får se, brukar man ju säga lite halvkäckt, sådär.