Att vänja sig vid den svenska vardagen igen...

Det går fort. Jag har redan vant mig vid tystnaden, att kunna dra djupa, friska andetag ända från lungorna och dricka kallt vatten från kranen. Och varmvattnet i duschen som inte behöver fyllas på i en hink och hällas över en med en skopa. Vi har det väldigt bra i Sverige. Jag är glad att vara hemma igen.

Jag väntar på att alla svåra intryck ska börja välla över en, men det har inte skett än. Jag har inte gråtit, vilket jag trodde att jag skulle göra. Kanske behöver jag längre tid att smälta allt, att få distans till det svåra. Kanske är man på något sätt härdad över de svårigheter man har sett - jag både hoppas och inte hoppas på det sistnämnda. För att vara en bra socionom måste man kunna känna, allra mest sig själv. Bara då kan man växa.

Jag har känt mig väldigt välkomnad hem av alla - av Kexet, familjen, vännerna... och så av Mischa. Min lilla kisse. Det känns bra att vara saknad.


Jag och min finaste Madde på min födelsedag =)

Kommentarer

OBS! Opassande eller kränkande kommentarer publiceras ej!

Det namn du förärats med:
Kom ihåg mig?

Din elektroniska brevlåda (publiceras ej):

Var håller du till?

Lämna ett tassavtryck: