Ett moment

När jag, Emma och hennes syster Ida flög till Goa försvann vårt bagage och vi fick bege oss havt trötta, halvt äckliga till Palolem utan packning. Vi blev tilldelade en stuga vi skulle bo i alla tre de första två nätterna. Sura över att inte kunna duscha gick vi ned till stranden för att ändå få i oss en bit mat. Restaurangen hade ställt fram bord och bekväma stolar i sanden och placerat ut tända ljus på varje bord. Ida var kvar uppe i stugan och jag och Emma satte oss och blickade trötta ut mot det brusande havet. Plötsligt gick strömmen. Det blev becksvart sånär som på de levande ljusen och man kunde följa eldskenet med blicken längst hela strandremsan då alla restauranger hade tända ljus på sina bord. Det var mållöst vackert. Jag lyfte blicken mot himlen och såg tusen gnistrande stjärnor på himlavalvet. Samtliga intryck - de tända ljusen, stjärnorna, kontrasten till mörkret och havets brus - fick all irritation över den försvunna packningen att försvinna. De enda tanken som fanns i huvudet var: "Jag kan inte fatta att jag är här".

Kommentarer
Postat av: Fredrik S

Låter riktigt mysigt!



Jag är sanslöst avundsjuk på allt du får uppleva!

2011-04-06 @ 22:29:42

OBS! Opassande eller kränkande kommentarer publiceras ej!

Det namn du förärats med:
Kom ihåg mig?

Din elektroniska brevlåda (publiceras ej):

Var håller du till?

Lämna ett tassavtryck: