Thane & Mumbai

Hej mina efterlängtade vänner!

De senaste två veckorna har jag befunnit mig på resande fot vilket har inneburit att jag inte har haft varken tid eller tillgång till internet i samma utsträckning som härhemma i Pune. Vi har varit i Mumbai och i en förort till Mumbai som heter Thane.

I Thane besökte vi IPH (Institutive psychological health) som arbetar med psykisk ohälsa, främst med sjukdomen Schizophreni. Som vanligt fick vi delta i lektioner och seminarier samt interagera med patienterna.

Det mest påtagliga under hela vistelsen var besöket på Mentalsjukhuset i Thane. Helt plötsligt var man tillbaka på 40-talets institutionsvård i Sverige och jämfört med IPH, som är en privat organisation, såg det statliga mentalsjukhuset helt annorlunda ut. Byggnaderna var slitna, människor gick omkring med tomma blickar. De hade behandling som terapi och medicinering i samband med utomhusvistelse, pyssel och trädgårsarbete.

Vi fick även uppleva en annan sak - en sak som upprörde samtliga av oss och som drev vissa av oss till tårar. En elchocksbehandling - ECT. Jag är medveten om att det förekommer i Sverige men att få se detta på nära håll - det var känslomässigt tungt att bevittna. Jag är dåligt insatt i ECT-behandlingar, jag har inte läst mer än de skräckexempel som media då och då belyser. Jag inser att jag borde läsa på mer innan jag dömer - ändock skrek hela min kropp att detta är oetiskt. Vi frågade faktiskt läkarna vad resultatet blev efter en sådan behandling. De berättade att patienterna blev lugnare och inte så uppspelta. Då kan man ställa sig frågan att för vem gör man detta egentligen - för patienten eller personalen?

När första veckan hade gått åkte vi vidare till Mumbai där vi bytte av med den andra gruppen (vi var indelade lägenhetsvis så när vi var i Thane första veckan, så var den andra lägenheten i Mumbai). Första natten blev dock något trång. Det hade blivit något missförstånd med bokningen så vi var nitton personer som sov tillsammans i två små rum. Men det gick bra - finns det hjärterum så finns det stjärterum, som man brukar säga.

I Mumbai var det enbart roligheter som väntade; vi shoppade, åt god mat och insöp kulturen. Jag gick mycket med prutarkungen Madde så vi köpte saker för huuur billigt som helst (eller sjuuuukt billigt, som Madde skulle säga).

Vi besökte en ö ute i Arabiska havet, kallad Elephant cave. Där fanns uthuggna grottor med statyer på hinduismens gudar. Grottorna var cirka 1000 år gamla men det är fortfarande oklart om hur de har byggts och i vilket syfte.

Sedan fick vi också möjligheten att besöka Asiens största slumområde, Dharavi. Emellertid blev jag migränsjuk när gruppen skulle åka, så jag bokade in mig ensam dagen efter. Slumområdet var riktigt intressant. Jag upptäckte själv vilka fördomar man kan ha om saker som man egentligen inte har någon kunskap om. Inget slumområde är det andra likt. Människor var stolta här - de arbetade, det fanns företag i slummen. De ideella organisationerna bedrev både skola och dagis. De vuxna fick möjlighet att lära sig engelska så att de kunde plugga vidare på universitetet. Självfallet finns det säkert kriminalitet i Dharavi med, men det var inte farligt att vara där.

Oj vilket långt inlägg jag har ordbajsat fram! Ni får ursäkta språket idag - huvudet har varit så fyllt av alla tankar och upplevelser så det är de jag har fokuserat på att få fram främst. Bilder kommer i ett annan inlägg!

Nu ska jag avsluta. Om min halsont har gett sig tills ikväll så blir det utgång här i Pune =)

Namaste!



Kommentarer
Postat av: Cia

Skönt att du lever och inte blivit biten av en orm i baken när du varit på toa... Den storyn satte sig hos mig!

2011-02-27 @ 23:45:52
URL: http://www.mysecretwindow.se

OBS! Opassande eller kränkande kommentarer publiceras ej!

Det namn du förärats med:
Kom ihåg mig?

Din elektroniska brevlåda (publiceras ej):

Var håller du till?

Lämna ett tassavtryck: