Till Gram Mangal och tillbaka igen...

Ursäktar frånvaron med att ha varit bortrest igen, någonstans i vildmarken utanför Mumbai, och har således inte haft någon tillgång till internet. Men nu är jag tillbaka i Pune efter en halvdags resande med både tåg och buss.

Vi har besökt organisationen Gram Mangal som arbetar med att utbilda stamfamiljer (kallad tribal) ute i vildmarken. De har helt enkelt slagit upp en skola där så att barnen ska få möjlighet till utbildning. Den stammen vi besökte heter Warli. Stamfamiljerna lever väldigt enkelt; de har sin egen kultur, sina egna seder och sin egen konst. Vi har fått se hur de gör byggnadsmaterial till hus, deras traditionella danser och hur de lever i övrigt.

En natt fick vi till och med möjligheten att sova över hos en tribalfamilj om vi ville. Jag och Madde valde att sova kvar. Familjen var jättefin på alla sätt och vis; vi åt med dem, de ritade tribalteckningar till oss och vi försökte lära ut respekrive språk till varandra. Vet ni att myra heter mungi på maharati?

På morgonen när vi vaknade kom pappan
i familjen till oss och gav oss en varsin pinne. Vi tog frågande emot den. Madde trodde att vi skulle jaga bort kycklingarna med den, men pappan demonstrerade att vi skulle gnugga tänderna med pinnen. Senare fick vi veta att pinnen består av ett speciellt trädslag som man ska tugga på. Detta är ett väldigt gammalt sätt att sköta tänderna på här i Indien.

Jag har försökt ladda upp bilder, men det går segt idag.

Namaste!

Humöret är nere

Idag är det inte en lika munter dag som det varit tidigare. Känslorna börjar komma ikapp nu; allt man har sett och upplevt; allt lidande som finns i världen och vilken liten bråkdel man egentligen kan förändra. Det är en ledsam och sorglig tanke; samtidigt försöker jag intala mig själv att en liten bråkdel av världen kanske får ett bättre liv på grund av mig. Då är det ändå värt att kämpa för. Igår besökte vi prostituerade på Red light district här i Pune - det fick mig att tänka i massa olika banor. Jag vill få kvinnorna därifrån. Jag vill ge dem andra möjligheter. Jag har fått kontakter av olika slag härnere i Indien och de kommer jag verkligen ta tillvara på efter min examen.

Chockar mina läsare...

...med flertalet inlägg under en och samma dag. Men tankarna börjar lägga sig nu och jag måste få dela med mig av dem och printa ner dem. Under semestern har man verkligen haft tid att tänka...och reflektera... och sakna. För jag saknar er därhemma, det ska ni veta. Massor.

I morgon är det exakt en månad kvar tills jag åker hem. Jag förstår inte riktigt var tiden har tagit vägen; det händer så mycket hela tiden; i gruppen, med en själv och ens tankar. Jag har förändrats av den här upplevelsen och jag är lite stolt över mig själv. Jag har bemött situationer på ett sätt som jag inte trodde att jag klarade av innan men jag har också insett tydligare vilka drag jag behöver arbeta med inför min kommande yrkesprofession. Jag har vuxit. Och man kan inte göra annat av en sådan här erfarenhet.

För att avsluta lite lättsammare kastar jag in bilder från semestern och chockerar min pappa lite extra. Jag lovar, pappa, det gick bra!





Sjukling här

Att jag överhuvudtaget har hunnit med föregående inlägg med tusentals bilder (med ett segt internet bör tilläggas) beror på att jag ligger hemma i lägenheten och kurerar mig idag. Magen, ni vet. Jag har haft ganska lindriga besvär tidigare, och har det väl i och för sig nu med, om man jämför med mina resekamrater. Ändock smärtar det och vila ska alltid prioriteras, menar Lakshmi maam. Uttråkad är jag och sällskapssjuk. Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid att alltid ha människor omkring sig - det finns ju alltid någon i lägenheten övrig tid på dygnet. Så, ja, det känns lite märkligt att sitta här i tystnaden och inse att man faktiskt har en liten stund för sig själv.

Madde ville dock dra med mig till Café Coffee Day senare idag (snarlik andra kedjor som typ Starbucks) men jag får se hur magen mår. Sådana utsvävningar kanske inte är lägligt, allra minst lämpligt, just nu.

På tal om att vara ensam
- det var inte länge jag fick insupa tystnaden och ensamheten här inte, för mauchiserna kom nu, våra mattanter, för att diska och laga vår middag tills ikväll. Jag har det ju rätt bra ändå =)

Mumbai Bilder

Jag utlovade ju bilder ifrån när vi var i Mumbai. Här kommer dem:


På tåget mellan Thane och Mumbai. Inga säkerhetsåtgärder med stängda dörrar, här inte =)


På tågstationen i Mumbai och tre väldigt glada tjejer =)


Det fanns många vackra byggnader.


Madde äntrar McDonald's och jag chillar på båten till Elephant caves.


På Arabiska havet på väg till Elephant caves.






På väg upp till Shivas grottor på ön Elephant caves.


Jag utanför Elephant caves.


Jag och goaste Madde =)


Och så en hoppbild...


Vacker natur och apor i träden.




Den långa trappan upp på berget och jag på toppen med utsikten bakom mig.


Jag klappar en kalvis.


På väg tillbaka med båten. I hamnen ser man Gateway of India.


Det kända Leopold Café... Jag säger bara Shataram.


Vi besökte en vacker moské som jag inte minns namnet på just nu.


Asiens största slumområde - Dharavi. Vi fick inte fotogragera inne i slumområden av etiska skäl.

Så, det var alla bilder jag hade att bjuda på. Håll till godo!

Förresten, min sari som jag har beställt har kommit nu. Ska bli jättekul att packa upp den och prova överdelen som är uppsydd för mig =)

Namaste!


Huvudvärk i värmen

Min kropp klarar inte värmen särskilt bra - och vilken värme vi har haft idag; +40 grader celsius. Jag hinkar i mig vatten men får huvudvärk ändå. Efter ett antal alvedon, kaffe, ännu mera vatten och Eeze-tabletter har den äntligen släppt. Men jag är lite orolig över framtiden, nu när värmen bara stiger. Om två veckor ska vi besöka en tribalby (stamfamiljer) ute i ödemarken och jag hoppas innerligt att min kropp inte kommer att börja protestera. Det är tungt att resa om man inte mår riktigt bra.

I morgon börjar praktiken igen. Vi kommer att besöka en organisation som heter Academic Advicers som arbetar med olika projekt inom det sociala arbetets område. Det ska bli intressant.

Nepp, nu ska jag äta upp min kycklingburgare här! Ha en god söndag!

Namaste!


Tillbaka i Pune

Efter två veckors intensivt resande, solande, badande och allmänt latande så har jag nu återvänt till Pune. Tog en nattbuss från Goa och kom fram nu i morse vid sjutiden. Flertalet andra av mina Swindia-kamrater har också återvänt så nu sitter vi ett antal här på internetcafét och uppdaterar oss om allt som hänt på sistone (det vill säga, vi kollar vår mail och alla spännande facebooksuppdateringar som printats under vår frånvaro).

Och ja, innan ni frågar, jag har shoppat alldeles för mycket; vackra smycken, läckra skinnväskor och kläder inför hela sommaren. Nu återstår endast problematiken att få hem allting. Det är ett problem som grunnas på ständigt, ska ni veta. Men det löser sig nog, på ett eller annat sätt.

Semesterbilder:


Utsikt över Gangesfloden i Varanasi.


Vi hade apor på hotellet...


...och ödlor.


De serverade Kofta på hotellet men jag var aningens skeptisk.





Vi såg en pilgrimcermoni vid Gangesfloden. Hinduer från hela Indien, och hela världen, vallfärdar till den heliga floden. En troende hindu ska besöka Ganges en gång under sin livstid. De vitklädda männen är präster.


Prästerna gjorde en massa rörelser, med rökelser i händerna och de där ljusstakarna som ser ut som julgranar, till stämningsfull musik. De hade också en annan typ av ljusstake som de viftade med. Såg lite farligt ut i mina ögon, men vackert var det.


Dagen efter gick vi upp tidigt och åkte ut med båt på Ganges. Vi såg soluppgången.



Jag, Ida och Emma sitter i båten.


Jag tände ett ljus och lade i floden. Det ska ge god karma.








Folk tvättar kläder...


...och badar i floden.





Taj Mahal i Agra. Detta var mitt främsta mål under semestern.











Kossor skapar kaos i trafiken.

Nu ska jag avsluta och ta det lugnt resten av eftermiddagen/kvällen!

Namaste!

Vid Liv

Ja, det lata dagarna har i Goa har sett likadana ut i en vecka nu. Dagarna flyter in i varandra och det enda av varde blir att steka pa stranden, svalka sig i havet, dricka mycket vatten och fa sig en god matbit da och da. Jag har bott ensam i en sa kallad hutt - en liten enkel stuga pa stranden, valdigt spartanskt byggd pa sma tradpelare. Jag kan faktiskt se havet fran min hutt och hora vagorna sla mot land pa natterna. Jag har hunnit varva ner. Njuta av det fridfulla, lasa en bok i all stillhet... Emma kallar mig livsnjutare, och ja... det ar nog det jag har blivit under denna vecka.

Imorgon aker vi vidare till norra Goa - dar ska det finnas annu mera shopping, annu mera folk och annu mera party. Men det kan vara roligt att se nagot annat. Troligtvis kommer det att finnas ett internetcafe dar och i sa fall slanger jag ivag ett inlagg om tid finnes.

Namaste!

Goa

Hejsan,

Kommer knappt ihag vad jag skrev om sist eftersom det ar sa lange sen. Just nu ar jag i Goa och njuter av min semester for fullt. Ville bara gora ett litet avtramp innan jag ska ut pa lite shopping. Hoppas ni har det bra dar hemma!

For ovrigt sa har vi inte markt av den stora tsunamivagen som har drabbat Japan och U.S.A. Nere i Kerela som ligger i sodra Indien hade haft nagot storre vagor men egentligen inget namnvart. Detsamma har det val varit har, men i mindre skala, och det har blast en del. Men jag mar bra, som sagt.

Ta hand om er darhemma! Jag har varit i Indien mer an halva tiden nu - svart att forsta.

Namaste!