Efter en lång frånvaro



Illamående...

Den här veckan har hittills inte varit den roligaste. Lider av någon konstig form av illamående, värk i kroppen och huvudvärk från och till. Inte alls lägligt mitt i c-uppsats-skrivandet... Och förmodligen blir det inget besök hos hästisarna idag vilket känns extra sorgligt.

Så nu ska jag krypa ned i sängen och försöka vila en stund... Ciao!

Trevlig helg

Eftersom man är gräsänka över helgen hade jag några vänninor på besök igår. Det var ytterst trevligt att äta tillsammans, ta en drink och prata lite strunt. Sådant behövs efter en tuff vecka!

Idag har jag varit i stallet från 10-15. Det blev en ridtur på Noax ute i skogen och han var riktigt pigg idag; vi galopperade en lång bit så vi var båda alldeles svett när vi kom tillbaka till stallet. Därefter blev det stallysslor och ompyssling av hästarna. Mockningen kommer verkligen ge resultat på min armmuskler; jag mockade hela lösdriften vilket brukar bli tungt då det endast är halm därute. Hästen Madde rider har fått mugg, så det var tvunget att behandlas. Stackars lilla Zoya! Nästa gång ska jag försöka ta några ordentliga bilder på alla fyra hästarna i stallet så ni får se vilka fina kompisar vi har fått =)

Nepp, nu tänker jag spendera resterande kvällen med att slöa i soffan till en bra film. Slöttittar på Spökhuset med Eddie Murphy för tillfället; jag har också hyrt en ny exorcism-film som jag är osäker på om jag kommer att våga se nu när jag är ensam... Önska mig lycka till! =)

Ytterligare en bild

Satt och lekte med en app på iphonen och lyckades skapa följande bild:
Via appen Pixlromatic.

Tentatider

Inväntar att hemtentan ska komma ut idag och så fort den gör det kommer det råda hårdplugg i detta hus i två dagar. Stundvis är det skönt att vara student, stundvis sliter man sig i håret av all stress. Men snart... alldeles snart är jag färdig. I sommar är jag en kandidatexaminerad socionom med eventuell sikt på en magisterexamen.

Nepp, nu ska jag utföra den oerhört eminenta och spännande uppgiften att vika tvätt.

Bortblåst

Jag slösurfar på Facebook när jag plötsligt slås av något storartad, alldeles execeptionellt att blogga om... och när jag loggar in här... borta. Hur kan en tanke, som innehåller så mycket storhet, vara så flyktig? Nåja, slänger in en bild på kissen tidigare idag istället.


Höstmys

Idag har Kexet och jag haft en riktig mysdag. Han mår inte riktigt bra med förkylning och så vidare, och jag passar på att sköta diverse tvätt och sådant. Lata hemmamyssöndagar som denna tycker jag om. När man egentligen inte har några måsten.
Som ni kunde ana i det tidigare mobilbloggningsinlägget så har den gamla hästtjejen i mig återuppstått. Jag och några kompisar har blivit medryttare till fyra hästar här utanför Örebro. Det är jättemysigt. Vi har en fast stalldag i veckan då vi sköter hästarna och utför diverse stallsysslor; utöver det får vi rida hur mycket vi vill. Jag var ute på en skogsritt med "min" häst igår - Noax heter han; en 16 årig nordsvensk och världens tryggaste häst! Han har stulit mitt gamla hästtjejshjärta skulle man kunna säga.
Det har även införskaffats nya vinterridstövlar, nya handskar och en ny hjälm i och med ridstarten. Dessa ska jag nog klara mig med under vintern - hoppas jag.

Lägenheten börjar komma i sin ordning. I veckan köpte vi nya mattor och ett soffbord har tillkommit sedan en tid tillbaka. Jag pysslar och fejar och Kexet skakar på huvudet över alla blomsterarrangemang och ljusfat som pryder vartenda bord. Men fint blir det =) (Pallen på bilden ovanför är också ny - den kommer från en tjej i Karlskoga som renoverar gamla möbler och gör dem såhär charmigt snygga. Mer om det i ett annat inlägg!)






Tung dag

Det är kännbart att läsa på C-nivå nu - hektiskt, mycket att göra, snabbt tempo. Ibland känner jag mig otillräcklig, just nu bara trött. Men jag kommer orka igenom detta med, förhoppningsvis.

När det är för mycket - när man är tung om hjärtat och huvudet fylls med tankar sluter jag mig och vänder mig till musiken. Lyssnar, sjunger när jag är ensam. Musik kan få tankarna på rätt spår - uttrycka sådant som man själv känner men inte kan formulera till ord. Ibland kan jag höra en låtfras och slås av "att det är ju just så det är!" Lars Winnerbäck är bra på det, likaså Melissa Horn, Cornelis Vreeswijk och nu senast Annika Norlin. Rent instrumental musik som Yiruma går också rakt in.


Cornelis Vreeswijk - Grimasch om morgonen

Bloggförfrågan

Jag har fått en bloggförfrågan - var är du Kia? Jag är här. Har precis avslutat en tung tentaperiod. För övrigt är mitt medvetande någon annanstans - nedgrävt i djupa tankar. Följande musikvideo får symboliserna min nuvarande sinnesstämning.


Hello Saferide - Anna

Mer än halva sommaren har gått

...och jag funderar på vad jag har gjort hitintills. Svaret är: jobbat. Känns trist faktiskt även om det i allra högsta grad är nödvändigt. Jag längtar till semestern om knappt tre veckor. Förstår ni att jag inte har badat än i år? Kexet och jag har bestämt oss för att vara hemma i år också - jag har ju precis varit i Indien hela våren och dessutom har vi flyttat så det behövs fixas mycket hemmavid. En semester i Sverige är inte fy skam det heller.

Funderar också på hur flitigt jag bloggade för några somrar sedan - jag vill komma tillbaka till det men inspirationen är slut, tyvärr. Det får bli skrivet när det blir. Kan inte hjälpas...

Norge

Såsom många andra är jag djupt bestört över händelserna i Norge. Det är fruktansvärt - så fruktansvärt att det inte går att beskriva med ord. Mina tankar finns hos offren och deras anhöriga.

Dessa terrordåd är ett våldsamt övergrepp mot demokratin.

Where is she?

Om ni skulle leta efter mig i min etta så skulle inte jag finnas där. Istället för Mischa skulle ni hitta en svart, korthårig katt. Inga höga lampor i fönstrena skulle finnas att beskåda. Inget Kex som huserar i köket.

För vi har flyttat. Numera bor vi inne i stan - centralt belägna och med balkong. Skönt såhär på sommaren. Mischa har tagit flytten bra - gång på gång blir jag imponerad över vilken trygg katt jag har. Hon finner sig tillrätta nästan var som helst och det har aldrig varit några problem att lämna bort henne när vi åkt på semester. Bästaste kissen!

Så ja, vi lever i kaos just nu,
men saker finner sin plats i sinom tid. I natt ska jag jobba - sedan är jag ledig några dagar vilka kommer att ägnas åt att packa upp tillsammans med Kexet.

Jag är glad.

Uteblivna inlägg

Jag skickade ett flertal mobilinlägg under vår resa söderut i Sverige, men ingen av dem tycks ha kommit fram. Synd. Kexet och jag bilade mot Göteborg, därefter mot Varberg och Halmstad för att avsluta med Helsingborg. Väl i Helsingborg åkte vi över till danska Helsingör där vi promenerade, handlade och fikade i det soliga vädret. På hemvägen stannade vi i Motala, hos Anna, och Kexet ville inviga första badningen i Varamon. Vi kom hem i lördags.

Vilket väder vi har haft förresten! Jag har kommit igång med joggandet igen (på grund av vädret, kan jag tro), dock är knäet alldeles svullet nu så det blir väl att ta det lugnt idag. Lite städning och pyssling härhemma. Det kommer hända lite nya saker här på hemmafronten snart så jag har lite att fixa med. Jag vet, hemlighetsfull, men kan inte avslöja för mycket innan allt är alldeles klart.

Nepp, nu ska det duschas och sedan städas lugnt, efter vad mitt knä tillåter! Ciao!

Fortfarande vaken

Jag är fortfarande uppe och dval till sena natten. Efter att vi kom hem från pappa så fastnade jag vid TV:n och åg färdigt den film vi inte hann med igår kväll. The Mist, heter den. En Stephen King-film. Inget mästerverk direkt, men helt klart sevärd, tycker jag.

Nu har jag fastnat vid extramaterialet men borde börja dra mig till sängen. Det är ju en dag i morgon också är ett citat som starkt påvisar att pensionsåldern är nära, men det är ju inte desto mindre sant för det. Hatten av för er och godnatt (kan ju lika gärna spä på lite nu när jag passar in i gruppen gamlingar, trots den sena natten)!


Att vara en försiktig bloggare

Jag har många gånger brottats med det här dilemmat - att blogga helt fritt om det jag vill eller att begränsa mig till vissa områden som känns trygga att blogga om, som försiktighetsåtgärd. För visst har vi alla upplevt någon gång att man vill skriva om ett kontroverisellt ämne eller en uppslitande händelse, men i sista stund hejdat sig på grund av de konsekvenser det kan få?

För, let's face it - det som publiceras på internet finns kvar här - länge. Vissa saker är alldeles för personliga för att skrivas ut till allmänheten - det är inte många som skulle ställa sig på bussen och skrika ut sina mest privata angelägenheter inför omgivningen så varför göra det på internet? Andra ämnen kan uppfattas som alldeles för kontroversiella att skriva om och när åsikter om dessa publicerats finns de kvar för alltid, även fast just åsikter är föränderliga över tid. 

Jag undviker faktiskt helst politiska debatter trots att jag anser mig vara väldigt engagerad och en person med många åsikter. Anledningen till detta är att sådana diskussioner kan locka till en debatt som jag i längden inte vill ta i min blogg. Därför har jag gjort detta ställningstagande. Även om det kliar i fingrarna ibland.

Så, det jag ville få fram med detta inlägg - vad anser ni? Finns det saker ni medvetet undviker att skriva om i bloggen? Var går gränsen för er?

Dagarna är sig lika

Veckorna innan terminavslut är extremt sega - jag har orkar inte ta mig för något när jag enbart har väldigt lite att göra. Jag är obeskrivligt trött och omotiverad att röra mig ur soffan. Det är tur att jag har ett seminarium imorgon så jag får träffa några tre-dimensionella människor som omväxling.

Ikväll är det tal om att vi Swindianer ska träffas och umgås lite - grilla, uppdatera oss om månaden som gått sedan vi kom hem från praktiken. Just nu känns det som att jag aldrig har varit i Indien. Det känns länge sen, passé på något sätt. Nä, usch, vad negativt det låter... Jag är bara trött idag - skyller på det...

Sverigepremiär för shorts

Igår var det så varmt här att jag kunde bära de nya blå shortsen från Indien. Sverigepremiär, med andra ord. Kexet och jag åkte till Hästhagen där det förtärdes glass i gräset och solgasset. För övrigt gjorde vi inte så mycket - bara tråksysslor såsom städning, byte av slang till Kexets cykel och matlagning. Framåt kvällen smattrade regnet mot fönsterrutorna och idag är det sol igen. Det är ju helt perfekt när det kan regna på nätterna och vara fint på dagarna.

Idag är det plugg på agendan och så ska jag iväg på ett möte en sväng. Därefter kanske jag tar cykeln ned till stan och kollar butikernas utbud - jag vet, jag talade om shoppingförbud förra veckan men efter lite extra klirr i kassan så kanske man tillåter sig något ändå...

I Valet & Kvalet

Jag står inför ett val just nu som gnager inuti mig; eller ja, just nu är det inte upp till mig men det är mycket möjligt att det kommer att bli så. Jag ser scenariot framför mig; "Vad ska jag göra ifall det blir så och inte si?". Jag tror inte att jag är den enda som har stått rådvill på det här viset.

Så ja, jag har trakasserat Kexet med telefonsamtal idag och han är ju den bästa med alla goda råd han ger mig. Mitt goa Kex! Just nu är han och besiktar vår Ketchup-bil och förhoppningsvis går den igenom. Vi kan ju inte leva utan Röda faran, liksom.

Regn idag igen?

Nu får väl ge Gud ge sig. Jag som tänkte cykla ned till stan om några timmar och träffa en vän. Förhoppningvis har det lugnat sig tills dess.

Jag borde inte vara alltför förvånad - jag är ju i Sverige. Efter hemkomsten har jag emellertid funnit att svenskt väder också har sin charm - man kan bli ordentligt trött på ständig hetta med.

Det här med bloggning...

Det här med bloggsuget är konstigt. När jag läser andras bloggar, njuter av designen och tar del av andras vardagsliv blir jag så fruktansvärt sugen på att blogga. Men när jag sitter här själv med ett tomt inläggsfönster framför mig så... nä. Ingenting. Nada. Och ja... det får mig att känna mig fruktansvärt ointressant. Och av alla miljoner bloggar som finns där ute så kan inte jag var den enda som får den tanken då och då. Eller titt som tätt, eftersom jag enbart kan tala för mig själv.

Dock tror jag att jag har listat ut vad problemet är. Jag är en äventyrsmänniska och när jag inte gör något outstanding så känner jag mig nästan ovärdigt medelmåttig. Det är synd. Livet är ju ett äventyr i sig, dock med små inslag av vardag. Och jag får väl försöka välkomna vardagen i min famn igen. (För övrigt, vem har rätten att bedöma vad som är intressant och inte?)

Men jag undrar om jag är den enda som har myror i byxorna så fort man är hemma i sitt eget igen, eller är det bara jag? Jag drömmer redan om nästa äventyr. London... <3

(På tal om London - vilket hällregn det är ute just nu...)


Tidigare inlägg