Hemma

Nu står jag åter på svensk mark igen. Jag har varit hemma i några timmar och har hunnit njuta av både film och påskägg. Skönt att vara tillbaka! =)

Hemresa

Imorgon aker jag hem till Sverige igen. Resan ar over snart. Kanns konstigt, som jag har namnt tidigare i atskilliga inlagg. Idag agnas dagen at packning och sista forberedelser infor hemresan. Vi ska ocksa ha avskedsfest hos Lakshmi ikvall. Vissa aker namligen hem idag. I morgon formiddag kommer jag att sitta pa en skonhetssalong hela dagen for att bli vacker.

Nasta gang vi hors blir nog
nar jag ar tillbaka hos er pa andra sidan jordklotet.

For sista gangen sager jag:

Namaste!

Sista återvändandet till Pune

I morse klev jag av tåget för sista gången här i Pune. Det är sorgligt. På torsdagkväll kommer vi att lämna Pune för gott (för den här gången) och åka hem. Känslorna går upp och ned. Jag är glad att vara tillbaka här - Pune har ju varit mitt hem i Indien i 3 månader. Samtidigt känns det sorgligt att lämna detta snart och å andra sidan känns det väldigt skönt att veta att Sverige väntar på mig inom kort. Allt kommer att brista för mig när jag kommer att se Kexet på Arlanda. Alla intryck kommer att ta en tid att smälta. Och jag tror att jag kommer att sova en del. Sova ikapp all utmattning härifrån.

Men... Hyderabad var bra. Vi besökte en organisation som heter Henry Martyn Institute och som arbetar med att lösa olika konflikter som kan uppstå mellan religiösa grupper. Vi fick besöka olika moskéer och tempel, bevittna olika cermonier och ha lektioner i HMI:s arbete samt om de olika religiösa grupperna de arbetar med. Det var intressant på olika sätt, men min hemlängtan satte sig för cirka 2 veckor sedan så jag hade ändå en viss svårighet att befinna mig i nuet de sista dagarna. Igår hade vi en hel shoppingdag avsatt på schemat så det blev en del av den varan med, till nackdel för Kias plånbok. Men men... hur många fler gånger kommer jag att besöka Indien? Även om man tänker att man ska återvända så är det ju inte säkert att det blir så; det finns så många vackra platser i världen som jag vill få upptäcka.

Nepp, ska skriva ut de sista rapporterna nu och sen blir det en fika på favoritfiket (Café Coffee Day) här =)

Ta hand om er, mina kära!

Namaste!

Födelsedagsfirande

Idag har man blivit födelsedagsfirad, minsann. Japp, nu är man 26 år. Tiden rinner iväg och jag blir ännu mer stressad nu. Alla resor, remember..?

Jag har dock haft en underbar födelsedag. Blev väckt i morse med sång och presenter på sängen av en leende Madde och dagen har kantats av gratulationer, kramar och massa mys i värmen och under lektionstid. Nu på kvällen är jag precis hemkommen från en trevlig middag på Hard Rock Café. Så nej, jag kan absolut inte klaga.

Nu ska jag överlämna denna dator till en väntande Nina så jag avrundar lite snyggt här.

Namaste!


Art Therapy

Praktiken fortsätter sin gilla gång. Idag har vi haft Art therapy - det var givande men även känslosamt. Vi fick rita och måla terapeutiskt. Orkar inte dra hela dagen i detalj nu, men det var väldigt givande i alla fall.

I morgon åker vi till Hydrabad för att vara där en vecka - och när vi kommer hem är det ca. 4 dagar kvar till hemkomsten. Det är helt vansinnigt att det snart redan är slut. Jag kom ju nyss, tiden har gått så himla fort...

Nepp, blir ett kort inlägg idag, ska upp till lägenheten och tvätta och packa inför resan imorgon.

Ta hand om er så hörs vi när vi hörs!

Namaste!

Reiki

Idag har varit en spännande och ovanlig dag. Vi har nämligen fått prova på Reiki vilket innebär att man rensar ut kroppen på dåliga energier och tillför nya, bättre energier. Låter helflummigt, jag vet. Men man blir väldigt avslappnad.

Vi fick börja med att först lägga ut våra täcken och kuddar (som vi hade med oss) för att sedan lägga oss ned; koncentrera oss på andningen och försöka rensa ut alla tankar. Vi skulle bara vara med oss "själva". Därefter fick vi ligga på det sätt som kändes allra bekvämast; under tiden gick man ut två och två för att få en egen session hos Reiki-intruktörerna. Jag somnade såklart medan jag väntade. Jag blev försiktigt väckt och fick även hjälpa intruktören att väcka Madde. Tillsammans gick vi ut till ett annat rum där vi fick sätta oss på en varsin stol. Blundandes och med händerna hållandes i olika positioner fick vi sitta där medan instruktören vidrörde oss vid huvudet och gjorde en massa ljud för att "öppna" auran man har omkring sig. Jag kände en innerlig hetta i händerna, nästan elektrisk. I nästa stund får jag ett av mina vanligt återkommande yrselanfall och jag måste lägga mig ned på golvet. Jag kan inte fästa blicken, det snurrar i huvudet och ringer i öronen. Jag återhämtade mig rätt snabbt dock och instruktören hjälpte mig att dricka och sedan "stängde" hon min aura igen. När jag kom tillbaka till de andra fick jag dricka mycket vatten och lägga mig ned för att vila igen.

På eftermiddagen hade vi lektion i hur man utför Reiki på sig själv och även på andra. Det var en riktigt rolig erfarenhet och i morgon kommer vi att få vidareutveckla det vi lärde oss idag. Det ska verkligen bli spännande!

Namaste!

Två bonusdagar + Organisationer

Igår eftermiddag fick vi veta att vi har ledigt både idag och i morgon på grund av att Art therpy-tanten ligger magsjuk just nu. Det är jättetråkigt, men jag kan ändå inte låta bli att njuta av två lediga dagar. Välbehövliga, måste jag säga. Art therapy-dagarna har istället blivit förflyttade till slutet på veckan och innan helgen, på torsdag, ska vi få delta i något som heter Reiki. Jag har ingen aning om vad det innebär riktigt så det ska bli väldigt spännande att få uppleva.

Under förra veckan, efter att vi hade kommit hem från Gram Mangal, så var vi på Red light district och besökte organisationen Saheli Sangh. De arbetar med att förbättra situationen för prostituerade kvinnor och att förebygga deras psykiska och fysiska hälsa genom att till exempel ge dem möjlighet att få gå på hälsoundersökningar och ha tillgång till gratis kondomer. Det är svårt att förstå hur organiserad prostitutionen verkligen är - hur det i flera led kontrolleras och svårigheten för kvinnorna att komma därifrån. Vi fick promenera i området och se hur hårt sminkade kvinnor stod i grupper längst gatan; hur män stod en bit bort och antingen "vaktade" dem eller var potentiella kunder. Vi fick också kliva in på en bordell och prata med kvinnorna där. Exploateringen av kvinnorna i Red light är fruktansvärd. Vissa kvinnor säljs redan som barn av sina familjer för att hållas inlåsta tills de är vuxna nog att börja "arbeta". Orättvisan, förnedringen och bristen på kvinnors värde här får mig verkligen att se rött.

Nästa vecka åker vi till Hydrabad - en lång tågresa blir det - för att besöka en organisation som heter Henry Martin Institute. Och veckan efter åker vi hem. Tiden går fort, alltså. Jag längtar hem. Men ändå ser jag fram emot de saker som vi har kvar att göra.

Namaste!

Bilder Gram Mangal


Jag står vid den forsande bäcken. Vattnet var väldigt varmt. Här tvättar staminvånarna sina kläder.




Solnedgång.


Forsande vatten.


Madde är glaaad!



En kvinna och hennes barn som bodde i byn.


Ingången till vårt rum som jag delade med Madde, Amanda, Suada och Daniel.


Jag sov i underslafen.


Matilda ligger i sängen och ser nöjd ut.


Hela det glada gänget.


Vi besökte skolan för tribalbarnen och de hade dekorerat utanför med stenar och annat.




En söt pojke jag lekte med.


Jag byggde en kyckling.




Ingången till skolan.


Vi åkte till en annan skola för äldre barn.


Jag med en liten söt tös.




Barnen dansade för oss.




Dagen därpå fick vi rita tribalteckningar.




Vi fick se hur man gör.



'
En färdig Warli-målning.


Detta är Punam och Swapniel. Vi bodde hos deras familj en natt.


Madde, Daniel och Rorhidas posar. Rorhidas var storebrorsan i familjen.


Förstår ni att de gör sprit av det här trädet?



Det är alla bilder för idag!

Namaste!

Ett moment

När jag, Emma och hennes syster Ida flög till Goa försvann vårt bagage och vi fick bege oss havt trötta, halvt äckliga till Palolem utan packning. Vi blev tilldelade en stuga vi skulle bo i alla tre de första två nätterna. Sura över att inte kunna duscha gick vi ned till stranden för att ändå få i oss en bit mat. Restaurangen hade ställt fram bord och bekväma stolar i sanden och placerat ut tända ljus på varje bord. Ida var kvar uppe i stugan och jag och Emma satte oss och blickade trötta ut mot det brusande havet. Plötsligt gick strömmen. Det blev becksvart sånär som på de levande ljusen och man kunde följa eldskenet med blicken längst hela strandremsan då alla restauranger hade tända ljus på sina bord. Det var mållöst vackert. Jag lyfte blicken mot himlen och såg tusen gnistrande stjärnor på himlavalvet. Samtliga intryck - de tända ljusen, stjärnorna, kontrasten till mörkret och havets brus - fick all irritation över den försvunna packningen att försvinna. De enda tanken som fanns i huvudet var: "Jag kan inte fatta att jag är här".

Till Gram Mangal och tillbaka igen...

Ursäktar frånvaron med att ha varit bortrest igen, någonstans i vildmarken utanför Mumbai, och har således inte haft någon tillgång till internet. Men nu är jag tillbaka i Pune efter en halvdags resande med både tåg och buss.

Vi har besökt organisationen Gram Mangal som arbetar med att utbilda stamfamiljer (kallad tribal) ute i vildmarken. De har helt enkelt slagit upp en skola där så att barnen ska få möjlighet till utbildning. Den stammen vi besökte heter Warli. Stamfamiljerna lever väldigt enkelt; de har sin egen kultur, sina egna seder och sin egen konst. Vi har fått se hur de gör byggnadsmaterial till hus, deras traditionella danser och hur de lever i övrigt.

En natt fick vi till och med möjligheten att sova över hos en tribalfamilj om vi ville. Jag och Madde valde att sova kvar. Familjen var jättefin på alla sätt och vis; vi åt med dem, de ritade tribalteckningar till oss och vi försökte lära ut respekrive språk till varandra. Vet ni att myra heter mungi på maharati?

På morgonen när vi vaknade kom pappan
i familjen till oss och gav oss en varsin pinne. Vi tog frågande emot den. Madde trodde att vi skulle jaga bort kycklingarna med den, men pappan demonstrerade att vi skulle gnugga tänderna med pinnen. Senare fick vi veta att pinnen består av ett speciellt trädslag som man ska tugga på. Detta är ett väldigt gammalt sätt att sköta tänderna på här i Indien.

Jag har försökt ladda upp bilder, men det går segt idag.

Namaste!

Humöret är nere

Idag är det inte en lika munter dag som det varit tidigare. Känslorna börjar komma ikapp nu; allt man har sett och upplevt; allt lidande som finns i världen och vilken liten bråkdel man egentligen kan förändra. Det är en ledsam och sorglig tanke; samtidigt försöker jag intala mig själv att en liten bråkdel av världen kanske får ett bättre liv på grund av mig. Då är det ändå värt att kämpa för. Igår besökte vi prostituerade på Red light district här i Pune - det fick mig att tänka i massa olika banor. Jag vill få kvinnorna därifrån. Jag vill ge dem andra möjligheter. Jag har fått kontakter av olika slag härnere i Indien och de kommer jag verkligen ta tillvara på efter min examen.

Chockar mina läsare...

...med flertalet inlägg under en och samma dag. Men tankarna börjar lägga sig nu och jag måste få dela med mig av dem och printa ner dem. Under semestern har man verkligen haft tid att tänka...och reflektera... och sakna. För jag saknar er därhemma, det ska ni veta. Massor.

I morgon är det exakt en månad kvar tills jag åker hem. Jag förstår inte riktigt var tiden har tagit vägen; det händer så mycket hela tiden; i gruppen, med en själv och ens tankar. Jag har förändrats av den här upplevelsen och jag är lite stolt över mig själv. Jag har bemött situationer på ett sätt som jag inte trodde att jag klarade av innan men jag har också insett tydligare vilka drag jag behöver arbeta med inför min kommande yrkesprofession. Jag har vuxit. Och man kan inte göra annat av en sådan här erfarenhet.

För att avsluta lite lättsammare kastar jag in bilder från semestern och chockerar min pappa lite extra. Jag lovar, pappa, det gick bra!





Sjukling här

Att jag överhuvudtaget har hunnit med föregående inlägg med tusentals bilder (med ett segt internet bör tilläggas) beror på att jag ligger hemma i lägenheten och kurerar mig idag. Magen, ni vet. Jag har haft ganska lindriga besvär tidigare, och har det väl i och för sig nu med, om man jämför med mina resekamrater. Ändock smärtar det och vila ska alltid prioriteras, menar Lakshmi maam. Uttråkad är jag och sällskapssjuk. Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid att alltid ha människor omkring sig - det finns ju alltid någon i lägenheten övrig tid på dygnet. Så, ja, det känns lite märkligt att sitta här i tystnaden och inse att man faktiskt har en liten stund för sig själv.

Madde ville dock dra med mig till Café Coffee Day senare idag (snarlik andra kedjor som typ Starbucks) men jag får se hur magen mår. Sådana utsvävningar kanske inte är lägligt, allra minst lämpligt, just nu.

På tal om att vara ensam
- det var inte länge jag fick insupa tystnaden och ensamheten här inte, för mauchiserna kom nu, våra mattanter, för att diska och laga vår middag tills ikväll. Jag har det ju rätt bra ändå =)

Mumbai Bilder

Jag utlovade ju bilder ifrån när vi var i Mumbai. Här kommer dem:


På tåget mellan Thane och Mumbai. Inga säkerhetsåtgärder med stängda dörrar, här inte =)


På tågstationen i Mumbai och tre väldigt glada tjejer =)


Det fanns många vackra byggnader.


Madde äntrar McDonald's och jag chillar på båten till Elephant caves.


På Arabiska havet på väg till Elephant caves.






På väg upp till Shivas grottor på ön Elephant caves.


Jag utanför Elephant caves.


Jag och goaste Madde =)


Och så en hoppbild...


Vacker natur och apor i träden.




Den långa trappan upp på berget och jag på toppen med utsikten bakom mig.


Jag klappar en kalvis.


På väg tillbaka med båten. I hamnen ser man Gateway of India.


Det kända Leopold Café... Jag säger bara Shataram.


Vi besökte en vacker moské som jag inte minns namnet på just nu.


Asiens största slumområde - Dharavi. Vi fick inte fotogragera inne i slumområden av etiska skäl.

Så, det var alla bilder jag hade att bjuda på. Håll till godo!

Förresten, min sari som jag har beställt har kommit nu. Ska bli jättekul att packa upp den och prova överdelen som är uppsydd för mig =)

Namaste!


Huvudvärk i värmen

Min kropp klarar inte värmen särskilt bra - och vilken värme vi har haft idag; +40 grader celsius. Jag hinkar i mig vatten men får huvudvärk ändå. Efter ett antal alvedon, kaffe, ännu mera vatten och Eeze-tabletter har den äntligen släppt. Men jag är lite orolig över framtiden, nu när värmen bara stiger. Om två veckor ska vi besöka en tribalby (stamfamiljer) ute i ödemarken och jag hoppas innerligt att min kropp inte kommer att börja protestera. Det är tungt att resa om man inte mår riktigt bra.

I morgon börjar praktiken igen. Vi kommer att besöka en organisation som heter Academic Advicers som arbetar med olika projekt inom det sociala arbetets område. Det ska bli intressant.

Nepp, nu ska jag äta upp min kycklingburgare här! Ha en god söndag!

Namaste!


Tillbaka i Pune

Efter två veckors intensivt resande, solande, badande och allmänt latande så har jag nu återvänt till Pune. Tog en nattbuss från Goa och kom fram nu i morse vid sjutiden. Flertalet andra av mina Swindia-kamrater har också återvänt så nu sitter vi ett antal här på internetcafét och uppdaterar oss om allt som hänt på sistone (det vill säga, vi kollar vår mail och alla spännande facebooksuppdateringar som printats under vår frånvaro).

Och ja, innan ni frågar, jag har shoppat alldeles för mycket; vackra smycken, läckra skinnväskor och kläder inför hela sommaren. Nu återstår endast problematiken att få hem allting. Det är ett problem som grunnas på ständigt, ska ni veta. Men det löser sig nog, på ett eller annat sätt.

Semesterbilder:


Utsikt över Gangesfloden i Varanasi.


Vi hade apor på hotellet...


...och ödlor.


De serverade Kofta på hotellet men jag var aningens skeptisk.





Vi såg en pilgrimcermoni vid Gangesfloden. Hinduer från hela Indien, och hela världen, vallfärdar till den heliga floden. En troende hindu ska besöka Ganges en gång under sin livstid. De vitklädda männen är präster.


Prästerna gjorde en massa rörelser, med rökelser i händerna och de där ljusstakarna som ser ut som julgranar, till stämningsfull musik. De hade också en annan typ av ljusstake som de viftade med. Såg lite farligt ut i mina ögon, men vackert var det.


Dagen efter gick vi upp tidigt och åkte ut med båt på Ganges. Vi såg soluppgången.



Jag, Ida och Emma sitter i båten.


Jag tände ett ljus och lade i floden. Det ska ge god karma.








Folk tvättar kläder...


...och badar i floden.





Taj Mahal i Agra. Detta var mitt främsta mål under semestern.











Kossor skapar kaos i trafiken.

Nu ska jag avsluta och ta det lugnt resten av eftermiddagen/kvällen!

Namaste!

Vid Liv

Ja, det lata dagarna har i Goa har sett likadana ut i en vecka nu. Dagarna flyter in i varandra och det enda av varde blir att steka pa stranden, svalka sig i havet, dricka mycket vatten och fa sig en god matbit da och da. Jag har bott ensam i en sa kallad hutt - en liten enkel stuga pa stranden, valdigt spartanskt byggd pa sma tradpelare. Jag kan faktiskt se havet fran min hutt och hora vagorna sla mot land pa natterna. Jag har hunnit varva ner. Njuta av det fridfulla, lasa en bok i all stillhet... Emma kallar mig livsnjutare, och ja... det ar nog det jag har blivit under denna vecka.

Imorgon aker vi vidare till norra Goa - dar ska det finnas annu mera shopping, annu mera folk och annu mera party. Men det kan vara roligt att se nagot annat. Troligtvis kommer det att finnas ett internetcafe dar och i sa fall slanger jag ivag ett inlagg om tid finnes.

Namaste!

Goa

Hejsan,

Kommer knappt ihag vad jag skrev om sist eftersom det ar sa lange sen. Just nu ar jag i Goa och njuter av min semester for fullt. Ville bara gora ett litet avtramp innan jag ska ut pa lite shopping. Hoppas ni har det bra dar hemma!

For ovrigt sa har vi inte markt av den stora tsunamivagen som har drabbat Japan och U.S.A. Nere i Kerela som ligger i sodra Indien hade haft nagot storre vagor men egentligen inget namnvart. Detsamma har det val varit har, men i mindre skala, och det har blast en del. Men jag mar bra, som sagt.

Ta hand om er darhemma! Jag har varit i Indien mer an halva tiden nu - svart att forsta.

Namaste!

Thane Bilder


Emelie, Emma och jag på tåget på väg till Thane. Inga lugna tågresor här inte. Det springer försäljare fram och tillbaka i de trånga gångarna för att sälja vatten, läsk, godis och annat.


Fläktarna i taket. Fönster och dörrar är öppna här med så det fläktar hela tiden.


Tågutsikt. Men Emma lyckades få ännu bättre bilder än jag så förhoppningsvis kan jag få dem av henne =)


På hotellrummet i Thane. Vi fick sova i RIKTIGA sängar, hade en varmvatten dusch och...


TADA - Toalettpapper! Detta är en lyxvara, så för det mesta får vi köpa in sådant själv. Förstår ni att toalettpapper är dyrare här än i Sverige. Man kan fundera på det bakvända (haha.. bakvända...) i situationen när man kan shoppa tröjor för typ 20 kr styck...


Utsikt från IPH:s terass.


Vi käkade massor.


Utanför IPH.

Det kommer fler bilder... promise...

Namaste!

Thane & Mumbai

Hej mina efterlängtade vänner!

De senaste två veckorna har jag befunnit mig på resande fot vilket har inneburit att jag inte har haft varken tid eller tillgång till internet i samma utsträckning som härhemma i Pune. Vi har varit i Mumbai och i en förort till Mumbai som heter Thane.

I Thane besökte vi IPH (Institutive psychological health) som arbetar med psykisk ohälsa, främst med sjukdomen Schizophreni. Som vanligt fick vi delta i lektioner och seminarier samt interagera med patienterna.

Det mest påtagliga under hela vistelsen var besöket på Mentalsjukhuset i Thane. Helt plötsligt var man tillbaka på 40-talets institutionsvård i Sverige och jämfört med IPH, som är en privat organisation, såg det statliga mentalsjukhuset helt annorlunda ut. Byggnaderna var slitna, människor gick omkring med tomma blickar. De hade behandling som terapi och medicinering i samband med utomhusvistelse, pyssel och trädgårsarbete.

Vi fick även uppleva en annan sak - en sak som upprörde samtliga av oss och som drev vissa av oss till tårar. En elchocksbehandling - ECT. Jag är medveten om att det förekommer i Sverige men att få se detta på nära håll - det var känslomässigt tungt att bevittna. Jag är dåligt insatt i ECT-behandlingar, jag har inte läst mer än de skräckexempel som media då och då belyser. Jag inser att jag borde läsa på mer innan jag dömer - ändock skrek hela min kropp att detta är oetiskt. Vi frågade faktiskt läkarna vad resultatet blev efter en sådan behandling. De berättade att patienterna blev lugnare och inte så uppspelta. Då kan man ställa sig frågan att för vem gör man detta egentligen - för patienten eller personalen?

När första veckan hade gått åkte vi vidare till Mumbai där vi bytte av med den andra gruppen (vi var indelade lägenhetsvis så när vi var i Thane första veckan, så var den andra lägenheten i Mumbai). Första natten blev dock något trång. Det hade blivit något missförstånd med bokningen så vi var nitton personer som sov tillsammans i två små rum. Men det gick bra - finns det hjärterum så finns det stjärterum, som man brukar säga.

I Mumbai var det enbart roligheter som väntade; vi shoppade, åt god mat och insöp kulturen. Jag gick mycket med prutarkungen Madde så vi köpte saker för huuur billigt som helst (eller sjuuuukt billigt, som Madde skulle säga).

Vi besökte en ö ute i Arabiska havet, kallad Elephant cave. Där fanns uthuggna grottor med statyer på hinduismens gudar. Grottorna var cirka 1000 år gamla men det är fortfarande oklart om hur de har byggts och i vilket syfte.

Sedan fick vi också möjligheten att besöka Asiens största slumområde, Dharavi. Emellertid blev jag migränsjuk när gruppen skulle åka, så jag bokade in mig ensam dagen efter. Slumområdet var riktigt intressant. Jag upptäckte själv vilka fördomar man kan ha om saker som man egentligen inte har någon kunskap om. Inget slumområde är det andra likt. Människor var stolta här - de arbetade, det fanns företag i slummen. De ideella organisationerna bedrev både skola och dagis. De vuxna fick möjlighet att lära sig engelska så att de kunde plugga vidare på universitetet. Självfallet finns det säkert kriminalitet i Dharavi med, men det var inte farligt att vara där.

Oj vilket långt inlägg jag har ordbajsat fram! Ni får ursäkta språket idag - huvudet har varit så fyllt av alla tankar och upplevelser så det är de jag har fokuserat på att få fram främst. Bilder kommer i ett annan inlägg!

Nu ska jag avsluta. Om min halsont har gett sig tills ikväll så blir det utgång här i Pune =)

Namaste!



Tidigare inlägg