Tips från något tveksamt gröna fingrar

Efter egna upplevda, djupt bittra, erfarenheter så har jag några ytterst användbara tips om växthållning att dela med mig av:
1. Om du själv anser att en växt, inköpt under sommaren, står vid den djupa avgrundens brant på väg till en bättre tillvaro på andra sidan, så har du nog rätt. För allt i världen - lyssna inte på sambons argument om att det nog finns en lite gnutta liv i den.
2. Vänta inte ytterligare en vecka för att blidka sambon innan du bestämmer dig att kasta växten. Isärtag inte växten från dess ytterkruka. Om stunden ändå kräver det, så sker detta på egen risk. Här vidtar nämligen de riktiga problemen... och kom ihåg:
3. Andas inte genom näsan.
4. Försök att inte svimma av den förhärskande doft utav föruttnelse som slår emot dig och lägg inte märke till att växtens rötter tillsammans med jorden bildat en mysig liten kompost vars odör sprids i lägenheten. Däremot...
5. ...kasta skiten innan den tar kål på dig. Och nästa gång - inse att din egen känsla gällande växtens välmående säkerligen stämmer - när en växt är död så är den död. Vad sambon än säger. Helt enkelt.

Okontrollerade kroppsrörelser

Kexet hävdar att när jag ska redogöra för en tankegång eller blir alldeles för ivrig i att berätta något, börjar mitt ben leva sitt eget liv. Det börjar liksom rycka i det - får egna spasmer. Det är bra, tycker Kexet. Då vet han när något viktigt eller särdeles spännande är på gång. Själv är jag inte lika entusiastisk. Om jag gör det omedvetet när han är med, betyder det att jag säkerligen gör det i andra sammanhang också. Jag misstänker att min omgivning chockerat reagerar på ett plötsligt hoppande och okontrollerat ben... Särskilt när jag själv inte är medveten om det utan fortsätter prata utan vidare reflektion.

Jag kom, jag såg, jag diskade

Mission completed. Disken är diskad. Berget är borta. Faran är över.

So now you know, people.

PS. Totalt onödigt inlägg, jag vet, men de bara flödar ur mig idag - trivaliteterna.

Menlöst inlägg

För övrigt undviker jag att gå in i köket för stunden. Varför, undrar ni? Kylskåpet gapar tomt - jag har inte haft ork att gå ned till affären 200 meter bort. Dessutom har ett enormt diskberg belägrat hela köket. Om det rasar kan det vara farligt att vara i närheten. Bäst att hålla sig på tryggt avstånd (tills jag får energi att ta itu med eländet).

Glasshimlen

Jag har en glasshimmel i frysen för tillfället. Dessa härliga små byttor lockar på mig, trots att frysdörren är väl tillstängd och försluten från trånande blickar. Men jag suktar ändå. Mer än vad som är lovligt, tror jag.

Det är farligt det här med godsaker. De har en tendens att snirkla sig in i tankarna och bosätta sig där.

Köket borde ligga längre bort. Det ska jag tänka på i nästa bostad.

Det är inte lätt det här inte

Jag har fått en insikt ikväll. Jag förstår nu varför jag så sällan äter apelsiner. De är ju ta mig f*n omöjliga att skala. Utomordentligt... saftigt... goda, ja. Men omöjliga att skala (Jag fick slurpa i mig apelsinen över diskhon eftersom jag knappt fick ur innehållet ur skalet och saften bara rann).

Ordvitsar

Jag älskar halvdåliga ordvitsar. Jag kan skratta mig fördärvad åt sådana.

I somras var jag med bror och hans familj + några finska släktingar med barnen i en lekpark. Av någon märklig anledning hade någon placerat flertalet plaströr i lekparken.
Brorsan utbrister: - Vad rörigt det var här!

Kexet ska öppna en flaska vin varav vinkorken går sönder.
Kexet: - Men detta var väl korkat!

Höhö... Kia är maximalt road.

Viktig åtgärd

Det första jag åtog mig ikväll när jag kom hem till min trygga boning var att ta bort mitt gamla avskavda nagellack. Jag är allergisk mot det - nagellacket blir som en vass uppriven nagel av vilken man fastnar överallt. Ytterst obehagligt!
,
Och ja... av detta inlägg att döma så har jag ett högst bekymmersamt liv, på min ära...

Ah, vilket underbart TV-utbud!

Är framkommen hos Kexet och slår på TV:n där jag möts av Jerry Springer. Det känns som att jag får ta del av en riktig kulturupplevelse. Jerry Springer - där gästerna står med nävarna i högsta hugg och brukar ett ytterst vackert vokabulär mot varandra. Jag blir alldeles varm om hjärtat, sannerligen.

Detta filmades under 90-talet. Med alla IQ-befriade dokusåpor i släptåg verkar detta program ha varit startpunkten till TV-historiens undergång. I folkmun sägs det att det bara är "skit" på TV. Jag är beredd att hålla med.

I Tvättankar

Idag är det den stora tvättdagen. Jag har inte tvättat på en månad så det finns liiite att göra, enkelt uttryckt. Dock upprepas samma problem varje gång jag tvättar; tankspridd som jag är glömmer jag varje gång att mitt torkställ retirerade för en tid sedan (den föll plattfall ned på golvet och var inte i stånd att resa sig igen) och i avsaknad av den är det något bekymmersamt att hitta nya ställen att hänga den våta tvätten på. Att få allt att torka nere i tvättstugan är tyvärr endast ett önsketänkande så jag får fortsätta att uppfinningsrikt finna nya platser att hänga tvätten på (när elementen och torkstället i badrummet är upptagna återstår vikskärmen, kandelabrar och dylikt). Ni förstår att jag har lite att göra. Även i-landsproblem behöver få sina lösningar.

Sylvassa tossingar

Igår råkade någon (som begär att få vara anonym) skära mig med sin sylvassa tånagel. Detta tycker jag är hysteriskt roligt (även om jag fick plåstra om foten med ett muminplåster). Har ni någonsing hört något liknande? Att någon med skalpellvass tånagel snittar sin omgivning? Denna någon borde beskylta sin tånagel med en varningsskylt textad med Livsfara. Det råder ju faktiskt en viss hälsofara över denna tånagel - och då syftar jag till omgivningens säkerhet.


Jag har i efterhand fått information om att faran är över - tånageln är kapad. Tur det! Samhällsfaran är över för denna gång!

Regnet kom

... och en läxa jag bör lära mig är att man ska akta sig för vad man önskar. Jag tänkte nämligen cykla till jobbet, men får istället ta bussen nu. Önskade ju regn tidigare på dagen med det kom nu; men jag förberår inte Vädergudarna - anger man inte datum och klockslag på det önskade vädret så är det ju inte så lätt att vara till lags, liksom. Nästa gång ska jag skicka in en motion.

En bön till Vädergudarna

Luften är mättad igen. Snälla regn, kan du inte fälla några droppar på huvud, åtminstone för att lindra min huvudvärk? Jag kan till och med ställa mig naken i trädgården och utföra en regndans till ditt ärofyllda droppande. Så desperat är jag, trots huvudvärken (eller på grund av den, kanske man bör säga).

Ännu ett menlöst inlägg om typ ingenting... Men det är så mitt liv ser ut för tillfället, man får greppa efter de halmstrån man har, liksom...

Intresseflaggan igen

Jag bör även meddela att det är dags för mig att ta dusch, då solen, förutom sitt konspirerande mot mig, gjort mig alldeles varm och kvalmig. Måhända är detta nästa steg i dess beräknande ränker att förgöra mig? Nej, jag är inte alls dramatisk ikväll... inte då...


PS. Solen och jag är ganska bra kompisar annars; men denna aknemassaker får mig att känna mig en aningen sviken.

Solen - en fiende?

Vad vill solen egentligen? Miljontals (eller typ... fem) finnar har blossat upp i huden nu endast efter en dags solande, badande och allmänt slappande. Är detta något straff för att jag för tillfället är alldeles för avslappnad? Försöker solen sabotera den alldeles för upphöjda ställning som jag föresatt mig i att vara alldeles finnfri och skir i hyn? Man ju börjar ju undra vad detta handlar om... egentligen...*


*Kia blir allmänt paranoid och ser konspirationsteorier överallt

Intresseflaggan

Jag har ett myggbett på vänster pekfinger. Som kliar. Mest hela tiden.

Tänkte att ni ville veta.

Citat av Kexet

För en tid sedan i Ica-affären. Kexet utbrister högljutt:

- AHA!

Hela butiken vänder sig om. Kexet har funnit dipparna.

Tydligen måste hela butiken uppmärksammas om detta.

Försvar med Biologisk Krigsföring

Kexet tänkte kittla mig när jag förvarnade om en innestående fis som då skulle göra sig gällande. Han försvann fortare än blixten (med att muttrande jämföra Hiroshima med mina kroppsliga utsöndringar).

Bra knep för övrigt.

Begynnande kris?

Förra helgen fick jag en plötslig lust att köpa tidiningar späckade med skvaller och i övrigt helt meningslöst innehåll. Min tanke var att fira in sommarlovet i solen (?) med diverse lektyr som inte skulle bidra med något till min intelligens - snarare fördummades jag nog en smula. Nej, men helt ärligt; jag ville släppa all kurslitteratur och vad är inte mer avkopplande än kändisskvaller då?!

Nu kom jag in på sidospår - gällande min kris; vet ni vilken tidning jag köpte? Frida! Jag drabbades av en tillfällig tonårshybris och lockades av concealern som följde med, trots att jag av erfarenhet vet att medföljande attiraljer i tidningar brukar vara direkt värdelösa. För övrigt gav inte tidningen mig särskilt mycket, men jag är ju inte heller 14 längre. Däremot borde jag nog på allvar börja fundera över denna begynnande kris och dess innebörd.

Veckans citat

E och jag sitter ute vid Ramsjön.

Jag: - Den svenska sommaren är ju väldigt speciell, i jämförelse med många andra länder (Syftar på varma exotiska platser).
E: - Ja, typ... Finland.

Tidigare inlägg