Besatthet

När jag gillar någonting så blir jag smått besatt, nästan fanatisk. Jag blir som alla småtjejer som står utanför sina favorit-pojkbands hotell till sena natten och bara längtar efter att få en glimt av sina stora idoler.

Nja, nu ljög jag, riktigt sådan är jag inte. Jag skulle nog aldrig så utanför ett hotell kl. fyra på morgonen och tråna; i det stora hela innerhar jag inte den där riktiga stalker-egenskapen och dessutom är jag alldeles för bekväm av mig för att ge mig ut i det kalla nattmörkret. Men smått besatt blir jag.

Jag pratar såklart om The Big Bang Theory. Jag har redan plöjt igenom första säsongen, och kan nu inte tänka på annat än hur jag ska bära mig åt för att få tag i den andra, nästkommande säsongen. =(

Jag har försökt räkna matte och göra annat som att bädda sängen och plocka undan i lägenheten, men det enda jag tänker på är att jag vill bli ENTERTAINED (underhållen, på svenska). Suck. Vilka i-landsproblem jag har. Jag borde faktiskt skämmas (vilket jag också gör i en viss mån).

Jag har gått igenom samma fas när jag en gång i tiden var ett Hanson-fan (många, många år sen bör tilläggas; jag var elva år), Titanic-fan, Harry Potter-fan, Sagan om ringen-fan, O.C.-fan, Vänner-fan och nu... The Big Bang Theory-fan. Men det kommer att gå över (det gör det oftast efter en tid, även fast vissa underhållande saker har tagit längre tid på sig). Jag förstår verkligen varför media envisas med att sätta ordet "-feber" efter varenda nytt fenomen.

Nu, förkasta mitt svammel, och glöm bort allt jag har skrivit!

För övrigt mår jag bra. Jag ska inte nämna det onämnbara, men jag är nästan frisk nu. Det kan förklara varför jag svamlar konstigheter igen =)

Ha en bra dag, alla!

Kram

Kommentarer

OBS! Opassande eller kränkande kommentarer publiceras ej!

Det namn du förärats med:
Kom ihåg mig?

Din elektroniska brevlåda (publiceras ej):

Var håller du till?

Lämna ett tassavtryck: